Arbetsmarknad och arbetsrätt · 5.16

Sänkt arbetsgivaravgift för unga

Evidensproblem

Ger en sänkt arbetsgivaravgift för unga fler ungdomsjobb? Arbetsgivaravgiften är den avgift arbetsgivaren betalar ovanpå lönen; att sänka den för unga gör dem billigare att anställa. Åtgärden användes 2007–2015 och återinförs 2026 — utan att någon ny forskning under tiden ändrat bilden av dess effekt.

Sakfrågan

Bakgrund. En sänkt arbetsgivaravgift för unga infördes 2007 — avgiften nästan tredjedelades — utvidgades 2009 och avskaffades 2015. Nu återinförs den 2026.

Argumentet. Att en lägre avgift gör unga billigare att anställa och på så sätt skapar fler ungdomsjobb.

Vad forskningen visar. Åtgärden är dyr per skapat jobb och träffsäkerheten är svag. IFAU:s utvärdering av 2007 års sänkning fann 6 000–10 000 nya jobb på kort sikt, till en kostnad av 1,0–1,6 miljoner kronor per jobb och ett årligt intäktsbortfall för staten på omkring 10 miljarder kronor; den andra sänkningen 2009 gav i huvudsak ingen ytterligare effekt. En internationell toppstudie finner en ökning av ungdomssysselsättningen på 2–3 procentenheter — främst genom att färre unga sades upp — men ingen effekt på ungas nettolöner. Bilden är dock inte entydig: en motstående beräkning som räknar in så kallade skaleffekter (att billigare arbetskraft låter företag växa och därmed anställa fler) når omkring 18 000 jobb och en betydligt lägre kostnad, runt 440 000 kronor per jobb. En återkommande invändning är att en stor del av subventionen aldrig blev till nya jobb utan stannade som ökade vinstmarginaler i företag som råkade ha många unga anställda.

Varför pengarna läcker. Svagheten sitter i att en generell avgiftssänkning inte kan skilja på det jobb som skapades tack vare sänkningen och det jobb som ändå hade blivit av. Ett café som redan tänkt anställa en 22-åring får rabatten i vilket fall — och för varje sådant ”gratisjobb” betalar staten full subvention utan att en enda ny anställning tillkommit. Ju fler unga ett företag redan har, desto större blir den oförtjänta vinsten. Det är därför kostnaden per faktiskt nytt jobb blir så hög: notan gäller alla unga, medan effekten bara gäller de få på marginalen.

Mål, medel, mekanism

Mål: Fler jobb för unga.
Medel: Sänkt arbetsgivaravgift för unga (2007–2009, återinförd tillfälligt 2026).
Mekanism: Lägre lönekostnad för unga → fler ungdomsanställningar.

Kriterier (K1–K6)

K1Målets tydlighetSTARKT

K2Mekanismens plausibilitetMEDEL

K3Mål–medel-passformSVAGT

K4Direkt effektSVAGT

K5Evidensens kvalitetSTARKT

K6Bieffekter och systemeffekterMEDEL

Motivering

Evidensproblem (Typ 1 — rätt problem, fel instrument). IFAU:s utvärdering av 2007–2009 års sänkning fann små sysselsättningseffekter till en extremt hög kostnad per skapat jobb, i storleksordningen 1–1,6 miljoner kronor, och en stor del av subventionen övervältrades på företagens vinstmarginaler i stället för att bli nya jobb. Reformen återinförs 2026 utan att något nytt evidensläge tillkommit — och argumentet har samtidigt förskjutits, från att skapa jobb till att bryta en lågkonjunktur. Att målet (ungas jobb) är reellt och mekanismen i sig plausibel räddar alltså inte instrumentets svaga träffsäkerhet.

Mätlager

Evidensvalens: Lutar vänster
Konsensusstyrka: Stark

Evidensen talar mot den breda ungdomsavgiften (hög kostnad per jobb, övervältring på vinst); den evidensföljsamma linjen sammanfaller med S/MP/V och delvis C. Kodat blint mot parti.

Partipositioner

Grad = på påståendet, inte på partiet. Symbolen följer evidensen.

✗	Moderaterna	Återinför och driver ungdomsavgiften trots utvärderad ineffektivitet (hög kostnad per jobb).
✗	Sverigedemokraterna	Del av 2022–2026 års regeringslinje bakom återinförandet.
✗	Kristdemokraterna	Del av 2022–2026 års regeringsunderlag.
✗	Liberalerna	Del av 2022–2026 års regeringsunderlag.
~	Centerpartiet	Kritisk till en generell sänkning; föredrar riktade åtgärder — mellanläge.
✓	Socialdemokraterna	Avvisar den breda ungdomsavgiften — i linje med IFAU:s utvärdering.
✓	Miljöpartiet	Kritisk till breda avgiftssänkningar.
✓	Vänsterpartiet	Kritisk till breda avgiftssänkningar.

Källbelägg

Kostnad per jobb: 6 000–10 000 nya jobb på kort sikt till 1,0–1,6 miljoner kronor per jobb, intäktsbortfall omkring 10 miljarder kronor; andra sänkningen 2009 gav ingen ytterligare effekt (Egebark & Kaunitz, IFAU 2013). Internationell totaldata: +2–3 procentenheter ungdomssysselsättning (via färre separationer), ingen nettolöneeffekt (Saez, Schoefer & Seim, AER 2019). Motvikt med skaleffekter: omkring 18 000 jobb och lägre kostnad (~440 000 kronor per jobb) (Daunfeldt m.fl. 2019). Rent-sharing: i detaljhandeln steg vinstmarginalerna mest i företag med många unga anställda — subventionen stannade till stor del i företagen (IFN).

Källor

Egebark & Kaunitz (IFAU 2013)
Saez m.fl. 2019
Daunfeldt m.fl. 2019
Riksrevisionen
IFN

Öppna analysen i den interaktiva vyn →