Policyevidens→Analyser→Arbetsmarknad och arbetsrätt

Arbetsmarknad och arbetsrätt · 5.12

Karensavdraget i sjukförsäkringen

Svag evidensTyp 3

Ska karensavdraget i sjukförsäkringen behållas? Med karensavdrag menas den självrisk — den del av lönen den anställde själv får avstå — som drabbar de första sjuktimmarna. Avdraget ersatte 2019 den tidigare karensdagen och motsvarar 20 procent av en genomsnittlig veckas sjuklön.

Sakfrågan

Bakgrund. Karensavdraget infördes 2019 och ersatte den tidigare karensdagen. Det motsvarar 20 procent av en genomsnittlig veckas sjuklön — och är, till skillnad från den gamla karensdagen, lika stor andel oavsett när på dagen man råkar sjukanmäla sig. Konstruktionen har en lång historia: karensdagen avskaffades 1987, återinfördes under 1990-talskrisen och försvaras i dag över blockgränsen — den nuvarande avdragsmodellen infördes av en S-regering.

Argumentet. Att en självrisk de första sjukdagarna dämpar korttidsfrånvaron och på så sätt kortar sjuktalen.

Vad forskningen visar. Karensavdraget minskar antalet korta sjukskrivningar. Den effekten är belagd, men begränsad. Samtidigt driver karensen sjuka till arbetet — det som i forskningen kallas sjuknärvaro, alltså att man går till jobbet trots att man är sjuk. Det ökar i sin tur smittspridningen. Sjuknärvaron är väldokumenterad och vanligast i låginkomstyrken, där möjligheten att stanna hemma är minst. Bergström m.fl. (2009) visar dessutom att sjuknärvaro förutsäger framtida sjukfrånvaro: den som går sjuk till jobbet blir oftare sjukskriven senare. När karensen tillfälligt slopades under pandemin 2020–2022 syntes tydligt hur starkt ekonomin styr sjukanmälningarna.

Men nettot är inte avgjort. Den internationella forskningen visar att en högre självrisk kan minska även den totalt uppmätta frånvaron. Ziebarth & Karlsson (2010) finner det för den tyska sjuklönesänkningen 1996, i Journal of Public Economics. Johansson & Palme (2005) finner detsamma för den svenska 1991-reformen. Båda gäller dock ersättningsnivån, inte karens de första timmarna, så överföringen till svensk karens är osäker. Poängen är ändå att frånvaronyttan inte utan vidare kan skrivas av mot smitt- och sjuknärvarokostnaden. Sverige beskrivs som det enda nordiska landet med en karenskonstruktion av det här slaget — en jämförande uppgift som bärs med reservation.

Så här hänger det ihop. Tanken bakom karensen är att priset ska sålla. Den som är lindrigt sjuk avstår från att sjukanmäla sig; den som är verkligt sjuk stannar hemma ändå. Sållningen fungerar delvis — korttidsfrånvaron går ned. Problemet är vem som sållas bort. Den som inte har råd att förlora en dagslön går till jobbet oavsett hur sjuk hen är, och tar med sig smittan dit. En del av frånvaron försvinner därför inte. Den skjuts framåt, eller sprids vidare. Och bördan faller tyngst på den med minst marginal.

Varför är detta ”systemblindhet” och inte ”fel instrument”? Skillnaden ligger i var felet sitter. Fel instrument betyder att medlet inte gör det det utger sig för att göra. Systemblindhet betyder att medlet fungerar på individnivå men skapar kostnader någon annanstans. Karensavdraget hör numera till det senare. Det levererar faktiskt färre korta sjukskrivningar — det är inte ett tomt medel. Men vinsten hämtas hem på ett ställe och kostnaden dyker upp på ett annat: hos kollegan som smittas, hos den sjuke som blir sämre, hos låglönearbetaren som inte hade något val. Omkodningen i juli 2026 är alltså inte ett mildare omdöme om åtgärden. Det är en precisering av vilken sorts problem den bär.

Mål, medel, mekanism

Mål
Hålla nere korttidsfrånvaro och kostnader i sjukförsäkringen.
Medel
Behålla karensavdraget vid sjukdom.
Mekanism
Självrisk första sjukdagen → färre korta sjukfall — men driver i praktiken presenteeism.

Kriterier (K1–K6)

K1Målets tydlighetMEDEL
K2Mekanismens plausibilitetMEDEL
K3Mål–medel-passformSVAGT
K4Direkt effektSVAGT
K5Evidensens kvalitetMEDEL
K6Bieffekter och systemeffekterSVAGT

Motivering

Svag evidens (Typ 3 — systemblindhet). Karensavdraget minskar korttidsfrånvaron, men driver samtidigt sjuka till arbetet och ökar smittspridningen, och utfallet är klassmässigt snedfördelat. Instrumentet fungerar alltså på individnivå men skapar systemkostnader.

Graden är i juli 2026 nedgraderad från evidensproblem efter projektets egen granskning (GR-010). Skälet är att det tidigare anspråket — att karensen inte minskar den totala frånvaron — inte bärs av forskningen: Ziebarth & Karlsson (2010) och Johansson & Palme (2005) visar att självrisk kan minska även den totalt uppmätta frånvaron i sina sammanhang. Nettningen av frånvaronytta mot presenteeism- och smittokostnad är därmed inte avgjord, och ett evidensproblem förutsätter att forskningen tydligt pekar mot att medlet misslyckas.

De två kausalstudierna gäller ersättningsnivå, inte första-dagskarens, och ”inga påvisade hälsoeffekter” är inte detsamma som belagd frånvaro av effekt. Ledet bär hedgningen av totalfrånvaro-anspråket — det är inte ett stöd för karensavdraget som instrument. Historikankaret (avskaffad 1987, återinförd 1993) och den nordiska jämförelsen bärs med reservation.

Värdedimensioner

K7 · Självrisk vs. trygghet

Vem karensen träffar

Om en självrisk vid sjukdom är rimlig — för att hålla tillbaka ett överutnyttjande — eller om den i praktiken mest straffar dem som inte har råd att stanna hemma, är ett värdeval som forskningen inte kan avgöra. Det den däremot kan säga är att självrisken driver sjuknärvaro och att bördan faller tyngst på dem med minst marginal. Om den totala frånvaron minskar är omtvistat.

Mätlager

Evidensvalens
Lutar vänster
Konsensusstyrka
Medel

Evidensen lutar vänster: karensavdraget driver presenteeism och slår klassmässigt snett. Nettoeffekten på total frånvaro är däremot omtvistad efter omprövningen i juli 2026. Historiska tidslinje-ankare (avskaffad 1987/återinförd 1993) och det komparativa ”enda nordiska landet”-ankaret bärs med reservation. Valensen är kodad före omprövningen och ses över separat. Kodat blint mot parti.

Revision

2026-07 · GR-010

Från: Evidensproblem (Typ 1)

Till: Svag evidens (Typ 3)

Nedgraderad i juli 2026 efter projektets egen granskning (GR-010). Nyckeldömets anspråk om att karensen inte minskar den totala frånvaron motsades av postens eget källbelägg, och två kausalstudier som förespråkarsidan kan åberopa (Ziebarth & Karlsson 2010; Johansson & Palme 2005) saknades helt i evidensbasen. Domen säger nu något mindre hårt om förslaget än tidigare.

Partipositioner

Grad = på påståendet, inte på partiet. Symbolen följer evidensen.

✗ModeraternaVärnar karensavdraget som självrisk mot korttidsfrånvaro; mot evidensen att karensen driver sjuknärvaro utan att sänka den totala frånvaron.
✗SverigedemokraternaStår bakom karensavdraget på samma incitamentsgrund som forskningen om sjuknärvaro motsäger.
✗KristdemokraternaDel av 2022–2026 års regeringsunderlag; försvarar karensavdraget.
✗LiberalernaDel av 2022–2026 års regeringsunderlag; försvarar karensavdraget.
~CenterpartietÖppen för att se över karensavdraget men driver ingen avskaffandelinje — delad position.
✓SocialdemokraternaVill avskaffa eller mildra karensavdraget — i linje med evidensen om sjuknärvaro; införde det dock ursprungligen 2019.
✓MiljöpartietVill ta bort karensavdraget; lyfter att det driver sjuka till jobbet, särskilt i låginkomstyrken.
✓VänsterpartietVill avskaffa karensavdraget helt — i linje med evidensen.

Källbelägg

Effekt på frånvaro belagd men begränsad; sjuknärvaro väldokumenterad: karensavdraget minskar antalet korta sjukskrivningar (belagd men begränsad effekt), medan sjuknärvaro — att gå sjuk till jobbet — är väldokumenterad och vanligare i låginkomstyrken (Voss m.fl.; IFAU; Aronsson m.fl.). Naturligt experiment: när karensen tillfälligt slopades under pandemin 2020–2022 visade sig tydligt hur ekonomiska incitament påverkar om sjuka stannar hemma. Konstruktion och historik: avdraget (20 procent av en veckas sjuklön) infördes 2019 och ersatte karensdagen, som avskaffades 1987 och återinfördes 1993 (tidslinjen bärs med reservation). Nordisk jämförelse: Sverige beskrivs som enda nordiska landet med denna karenskonstruktion (komparativ uppgift, ej oberoende primärverifierad). Kausal moral hazard-litteratur (ny i evidensbasen 2026-07): Ziebarth & Karlsson (2010) utvärderar den tyska sjuklönesänkningen 1996 (ersättning 100→80 procent) och finner minskad frånvaro utan påvisade negativa hälsoeffekter; Johansson & Palme (2005) finner att ökad självrisk minskade frånvaroincidensen i den svenska 1991-reformen. Båda gäller ersättningsnivå, inte första-dagskarens — de bär hedgningen av totalfrånvaro-anspråket, inte ett stöd för karensavdraget som instrument.

Källor

Öppna analysen i den interaktiva vyn →

Fler analyser i arbetsmarknad och arbetsrätt