Försvars- och totalförsvarspolitik · 5.203
Sammanhållande myndighet och styrning av civilt försvar
Kort version
Alla är överens om diagnosen: styrningen av det civila försvaret har brustit. Men det beslutade svaret — ett namnbyte och ett samordningsansvar utan makt att besluta över andra — är inte det instrument Riksrevisionen pekade ut, och ingen studie någonstans mäter vad en styrningsreform gör med beredskapsförmågan. Namnbytets egen konsekvensutredning anger kostnad men ingen nytta. Därför: svag evidens.
Riksrevisionen dömde 2025 att styrningen av det civila försvarets uppbyggnad inte varit tillräckligt effektiv. Regeringen svarade med tre saker. Ett namnbyte. En intern verksamhetsdelning. Och en omskriven instruktion som ger Myndigheten för civilt försvar ett ”nationellt samordnande ansvar”. Diagnosen delas av alla åtta partier. Men ingen källa någonstans mäter vad en genomförd styrningsreform gör med beredskapsförmågan. Och det instrument diagnosen pekar ut — en bindande befogenhet — valdes bort 2022 och prövas först 2027.
Sakfrågan
Bakgrund. Riksrevisionen granskade 2025 om den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad varit effektiv under 2015–2024. Svaret var nej: styrningen har ”brustit i tydlighet kring vad som ska åstadkommas av vem, vid vilken tidpunkt och i vilken omfattning”. Regeringen svarade i tre led. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap bytte namn till Myndigheten för civilt försvar den 1 januari 2026. Skydd mot olyckor och befolkningsskydd lades i en egen del av myndigheten. Och från den 17 februari 2026 har myndigheten ”ett nationellt samordnande ansvar” och ska ”inrikta och samordna det civila försvaret”. Därtill finns en ekonomisk planeringsram 2025–2030, och en försvarsuppgörelse från juni 2025 som alla åtta riksdagspartier står bakom.
Argumentet. Att tydligare styrning — en utpekad myndighet, klarare ansvar och flerårig finansiering — gör uppbyggnaden snabbare och mer sammanhållen. Motanspråket: att de åtgärder som redan vidtagits räcker.
Vad forskningen visar. Diagnosen är väl belagd, och den är inte omstridd. Riksrevisionen dokumenterar att myndigheterna ”förhållit sig passiva”. Riksdagens egen uppföljning av tre beredskapssektorer finner samma sak. Totalförsvarets forskningsinstitut konstaterar att strukturen ”inte löser frågan om ledning på nationell nivå”. Utskottsmajoriteten skriver själv att roller och mandat behöver förstärkas.
Men ingen källa någonstans mäter vad en genomförd styrningsreform gör med civil beredskapsförmåga. Nollresultatet är belagt mot sju namngivna förteckningar — inte hävdat. Det mest ambitiösa internationella försöket att utvärdera en sådan reform, nederländska Wet veiligheidsregio's, gav som resultat att effekten ”inte kan fastställas”. Myndigheten för totalförsvarsanalys har uppdraget att utvärdera 2022 års strukturreform. Dess slutredovisning i december 2025 säger att det är ”för tidigt”, och att ansvarsfördelningen alltjämt inte är tillräckligt tydlig.
Det avgörande är inte att åtgärderna är verkningslösa. Det är att de inte är det instrument diagnosen pekar ut. Riksrevisionens första rekommendation namnger föreskriftsrätt som exempel. Den valdes bort 2022 utan offentliggjort skäl. Nu ligger den i en utredning som redovisar den 19 mars 2027. Instruktionen är verklig i sak — men verbet är uppgraderat, inte makten. Myndigheten kan inrikta och samordna. Den kan inte besluta över någon annan.
Namnbytets egen beslutsdokumentation är det tydligaste enskilda belägget. Konsekvenskapitlet anger kostnaden till ”cirka 10 miljoner kronor”. Nyttan uttrycks i en enda mening: att verksamheten ”speglas på ett mer rättvisande och tydligt sätt”. Ekonomistyrningsverket avstyrkte. Statskontoret skrev att förslaget ”utgör en marginell förändring i sak”. Riksdagen antog det med acklamation. Nollalternativet klarar sig inte bättre. Regeringens sats att styrningen ”påtagligt förbättrats sedan 2022” har ingen mätning bakom sig — och strukturreformen, invasionen av Ukraina och en anslagsökning från 1,4 till 5,9 miljarder inträffade i samma fönster. Bieffekten är däremot mätt, och den är Riksrevisionens egen: drygt 600 uppdrag i regleringsbreven 2015–2024 och ett fyrtiotal utredningar sedan 2014. Utredning och uppföljning har prioriterats ”i för hög utsträckning i förhållande till att skapa faktisk förmåga”.
Varför blir det ”svag evidens” och inte ”evidensproblem” när ingenting fungerar bevisligen? Därför att ingenting fungerar bevisligen åt något håll. Evidensproblem kräver att forskningen faktiskt mätt att medlet inte når målet. Här finns ingen mätning alls. Frånvaro av uppmätt effekt är inte uppmätt frånvaro av effekt. Den enda kvantitativa studien i rätt domän är en enkät till 670 tjänstemän i sjutton EU-länder. Den mäter uppfattad effektivitet. När dess strukturindex delas upp är det regelstyrningen som överlever kontroll för land — inte hierarkin. Sveriges åtgärd är en utpekad samordnare utan bindande regler. Alltså den komponent som faller. Det håller domen på svag. Och det är också skälet till att den inte sänks.
Mål, medel, mekanism
- Mål
- Ett civilt försvar som byggs upp snabbare och mer sammanhållet.
- Medel
- Sammanhållande myndighet med skärpt instruktion (nationellt samordnande ansvar, SFS 2026:7), namnbyte till Myndigheten för civilt försvar, klarare ansvarsfördelning och långsiktig ekonomisk planeringsram 2025–2030.
- Mekanism
- Tydligare styrning → myndigheter agerar i stället för att invänta → snabbare förmågeuppbyggnad.
Kriterier (K1–K6)
Motivering
Svag evidens, Blandad (Typ 1 dominant). Problemet är realt och väl belagt — Riksrevisionen, Myndigheten för totalförsvarsanalys, FOI och riksdagens egen uppföljning dokumenterar oklar ansvarsfördelning och passiva myndigheter — men det instrument som beslutats, ett nationellt samordnande ansvar utan bindande befogenhet, är inte det diagnosen pekar ut. Föreskriftsrätten valdes bort 2022 och ligger i dir. 2025:86 med redovisning 19 mars 2027. Typ 2-inslag på tillräcklighetsanspråket: utskottets sats att det ”i nuläget” inte finns skäl till ytterligare åtgärder bärs av ett paket vars mest synliga del — namnbytet — saknar effektuppskattning i sin egen konsekvensutredning. Typ 3-inslag: uppföljningsbördan tränger undan det förmågeskapande arbetet. Ingen källa mäter effekten av en genomförd styrningsreform på civil beredskapsförmåga; evidensproblem avstås på existensgrund.
Fältets första post. Hypotesen Typ 2 dominant prövades och modererades: det dokumenterade är en missmatch mellan diagnos och valt instrument, inte utebliven effekt av rätt instrument. Remissvaren till prop. 2024/25:205 är inte publicerade och citeras via propositionens återgivning.
Värdedimensioner
K7 · Binda eller bereda
Ska riksdagen binda regeringen medan beredning pågår?
K7 · Binda eller bereda. Striden gäller inte riktningen. Den gäller hur mycket bindande struktur som ska beslutas nu, och på vilken nivå. Ska riksdagen invänta utredningen om föreskriftsrätt (mars 2027)? Eller binda regeringen i förväg? Det är ett institutionellt val som forskningen inte kan avgöra — särskilt inte när ingen effekt är mätt åt något håll. Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun (cirka 13,5 miljarder 2027–2031 enligt SOU 2024:65) är ett fördelningsled av samma slag.
Mätlager
- Evidensvalens
- Neutral
- Konsensusstyrka
- Svag
Neutral: ingen styrningsåtgärd av detta slag har en uppmätt effekt på civil beredskapsförmåga, och slutsatsen bär ingen ideologisk riktning — finansieringsnivån är uppgjord mellan samtliga åtta partier. Konsensusstyrkan är svag: noll räknebara studier på huvudutfallet, riktningssamstämmighet ej prövbar. Motevidens tillgänglig 2024. Valensen kodades positionsoberoende och låstes i fil före positionspasset; låsfilen fick ett öppet, daterat tillägg när en ny källa levererades — aldrig en tyst omskrivning.
Partipositioner
Grad = på påståendet, inte på partiet. Symbolen följer evidensen.
| ~ | Moderaterna | Bär propositionerna och röstade ja på samtliga punkter. Svag premiss: tillräcklighetsanspråket vilar på ett paket vars mest synliga del saknar nyttoestimat. ~ och inte ✗ därför att grunden är öppet institutionell — att inte föregripa pågående beredning — och majoriteten delar Riksrevisionens diagnos. |
| ~ | Sverigedemokraterna | Ja på samtliga voterade punkter. Eget tidigare yrkande om utökad föreskriftsrätt för MSB (mot. 2024/25:1407) avslogs med partiets egen röst — bokförs som beläggsförbehåll, inte som positionsbyte. |
| ~ | Kristdemokraterna | Bär propositionerna; ja i voteringarna. Samma svaga premiss som M. |
| ~ | Liberalerna | Bär propositionerna; ja i voteringarna. Samma svaga premiss som M. |
| ~ | Centerpartiet | Vill att styrningen blir ”tydligare, mer reglerad” med mandat ”kända och övade i förväg” — sammanfaller med det enda instrumentled som har riktningsstöd. Ändå ~: ingen mätning visar att reglerade mandat höjer förmågan, och ✓ på ett svagt underlag vore falsk precision. |
| ~ | Socialdemokraterna | Vill dela myndigheten och inrätta ett statligt räddningsverk (mot. 2025/26:3556) — en omorganisation utan effektunderlag, av det slag litteraturen mäter som kostsam med minst två års fördröjning. Partiets andra led, statlig finansiering av kommunernas uppgifter, är det bäst underbyggda i materialet. |
| ~ | Miljöpartiet | Nivåyrkande (”det räcker inte att stanna på 15 miljarder kronor 2028”) utan kostnadsberäknat behovsunderlag. |
| ~ | Vänsterpartiet | Fältets tunnaste positionsrad: ingen egen motion i ärendet; positionen belagd enbart genom medreservation på räddningstjänstledet. |
Källbelägg
Riksrevisionens dom: styrningen ”inte tillräckligt effektiv” 2015–2024; myndigheterna ”förhållit sig passiva”; drygt 600 uppdrag i regleringsbreven och ett fyrtiotal utredningar — utredning prioriterad ”i för hög utsträckning i förhållande till att skapa faktisk förmåga” (RiR 2025:4, läst i fulltext). Instrumentet som valdes bort: föreskriftsrätt namngiven i RiR:s första rekommendation; bortvald 2022 utan offentliggjort underlag; nu i dir. 2025:86, redovisning 19 mars 2027. Namnbytets konsekvensutredning: kostnad ”cirka 10 miljoner kronor”, nyttan att verksamheten ”speglas på ett mer rättvisande och tydligt sätt”; ESV avstyrkte, Statskontoret: ”marginell förändring i sak” (prop. 2024/25:205 s. 24, 27). Instruktionen: restkompetensklausulen ersatt av ”ett nationellt samordnande ansvar” och uppdraget att ”inrikta och samordna” — utan beslutsbefogenhet över andra myndigheter (SFS 2026:7). Utvärderingsläget: MTFA:s slutredovisning dec 2025: ”för tidigt”; nederländska evalueringen 2020: effekten ”kan inte fastställas”; nollresultat mot sju förteckningar (Campbell, Cochrane, PROSPERO, EPPI-Centre, 3ie, GAO/NAO/ECA). Närmaste träff: enkät till 670 tjänstemän i 17 EU-länder — regelstyrning, inte hierarki, överlever landkontroll; mäter uppfattad effektivitet (Parker m.fl. 2019); 0 av 32 citerande arbeten prövar sambandet med objektiva mått. Finansieringen: anslagen 1,4 → 5,9 mdkr i samma fönster som strukturreformen och Ukrainakriget (skr. 2024/25:206 tabell 4.1).
Källor
- Riksrevisionen, RiR 2025:4 Den statliga styrningen av det civila försvarets uppbyggnad
- prop. 2024/25:205 → bet. 2025/26:FöU4 (kammarens beslut 5 nov 2025)
- SFS 2026:7 (instruktion för Myndigheten för civilt försvar, ikraft 17 feb 2026)
- skr. 2024/25:206 → bet. 2025/26:FöU7 (kammarens beslut 4 mars 2026)
- Myndigheten för totalförsvarsanalys, rapport 2023-110 (publ. 2025-12-01)
- Parker, Persson & Widmalm (2019), Journal of European Public Policy 26(9):1312–1334
- Försvarsutskottet 2024/25:RFR3
- White & Dunleavy (2010), Making and breaking Whitehall departments
- Evaluatiecommissie Wet veiligheidsregio's (2013, 2020)
- Riksrevisionen RiR 2021:7
- dir. 2025:86
Öppna analysen i den interaktiva vyn →