PolicyevidensAnalyserSocialpolitik

Politiska förslag bygger på antaganden. Vad händer när de prövas mot forskningen?

Socialpolitik · 5.112b · Delfråga

Schablonbelopp/finansiering — den reala nivån på assistansersättningen

Svag evidensomverifieras löpande

Delfråga till Personlig assistans / LSS — huvudmannaskap, behovsbedömning och schablonbelopp.

Detta led prövar den reala nivån på assistansersättningen — schablonbeloppet per timme — som urholkats sedan regeringen tog över nivåsättningen 2016.

Sakfrågan

Vad ledet prövar. Här bedöms schablonbeloppet per assistanstimme (347,70 kronor år 2026) och hur det urholkats i reala termer.

Argumentet. Här står två linjer mot varandra: att en högre och ”indexerad” ersättning (en som automatiskt följer pris- och löneutvecklingen) behövs för att hålla uppe assistansens kvalitet — mot att den låga uppräkningen är försvarbar.

Vad forskningen visar. Schablonbeloppet har urholkats realt: sedan regeringen tog över nivåsättningen 2016 har ersättningen räknats upp med omkring 2 procent per år, medan lönekostnaderna stigit snabbare — och mer än 90 procent av ersättningen går till löner. Intresse- och expertkällor anger ett gap i storleksordningen 40 kronor per timme mot löneutvecklingen (den exakta storleken bärs med reservation). Anspråket att den låga uppräkningen skulle vara oskadlig motsägs av en dokumenterad bemannings- och rekryteringsrisk. Bland Tidöpartierna står M ensamt mot en akut höjning och motiverar återhållsamheten med att systemet först måste säkras mot fusk — ett empiriskt anspråk vars höga fusksiffror saknar ett robust stöd. C, S, MP och V driver en höjd eller indexerad ersättning, i linje med evidensen.

Vad en ”real urholkning” innebär. Att ersättningen höjs varje år låter som att den hålls i schack, men det avgörande är om den höjs i takt med det den ska betala. När schablonen räknas upp med omkring 2 procent medan lönerna — som är över 90 procent av kostnaden — stiger snabbare, krymper marginalen lite för varje år. Ett litet gap som upprepas blir med tiden stort, och eftersom nästan hela ersättningen är löner slår det direkt mot möjligheten att bemanna och behålla personal. Det är den mekanismen kritikerna kallar en ”dold” nedskärning: ingen enskild siffra sänks, men systemet urholkas ändå år för år.

Mål, medel, mekanism

Mål
En schablonersättning som räcker för högkvalitativ assistans.
Medel
Schablonbeloppets nivå/uppräkning (347,70 kr/tim 2026, +1,5 %).
Mekanism
Tillräcklig uppräkning → hållbar bemanning; låg uppräkning urholkar reformen ("dolda besparingar").

Kriterier (K1–K6)

K1Målets tydlighetMEDEL
K2Mekanismens plausibilitetMEDEL
K3Mål–medel-passformSVAGT
K4Direkt effektSVAGT
K5Evidensens kvalitetMEDEL
K6Bieffekter och systemeffekterSVAGT

Motivering

Svag evidens (Typ 1 — fel instrument, med Typ 3-inslag). Schablonbeloppet har urholkats realt: sedan regeringen tog över nivåsättningen 2016 har ersättningen höjts långsammare än lönekostnaderna, och mer än 90 procent av ersättningen går till löner. Statsvetaren Niklas Altermark kallar den hårdare praxisen plus den låga uppräkningen ”dolda besparingar” som långsamt avvecklar reformen. Anspråket att den låga uppräkningen skulle vara försvarbar och oskadlig motsägs av bemannings- och rekryteringsdokumentationen. Den evidenssvaga fusk-premissen bär kostnadsåterhållsamheten.

Värdedimensioner

K7 · Kostnadskontroll vs. kvalitet

Vad nivån signalerar

Om schablonens återhållsamhet är en ansvarsfull budgetering eller en dold avveckling av reformen är dels en effekt-, dels en värdefråga; evidensen visar att urholkningen skadar bemanningen.

Mätlager

Evidensvalens
Lutar vänster
Konsensusstyrka
Medel

Evidensen lutar vänster: urholkningens skada på bemanning är dokumenterad. M ✗ (ensamt mot akut höjning bland Tidöpartierna; motiverar med en fusk-premiss vars höga siffror saknar robust stöd). Den exakta gap-magnituden är delvis intressekälletung och BEVAKAS. Kodat blint mot parti.

Partipositioner

Grad = på påståendet, inte på partiet. Symbolen följer evidensen.

ModeraternaEnsamt bland Tidöpartierna mot en akut höjning; motiverar återhållsamheten med en fusk-premiss vars höga siffror saknar robust stöd.
~SverigedemokraternaKräver uttalat en högre eller indexerad ersättning.
~KristdemokraternaKräver en högre ersättning.
~LiberalernaKräver en högre ersättning.
CenterpartietKräver en indexerad ersättning — i linje med den dokumenterade urholkningen.
SocialdemokraternaKräver en högre ersättning.
MiljöpartietKräver en högre ersättning.
VänsterpartietKräver en högre, indexerad ersättning.

Källbelägg

Uppräkningstakt: schablonbeloppet är 347,70 kronor per timme 2026 (+1,5 procent); nivåsättningen ligger hos regeringen sedan 2016 och har räknats upp omkring 2 procent per år, mot omkring 3 procent tidigare — mer än 90 procent går till löner (Försäkringskassan). Real urholkning (intresse-/expertkälla): ett gap på i storleksordningen 40 kronor per timme mot löneutvecklingen, med kollektivavtal på +6,4 procent 2025–2027 mot uppräkningens +1,5 procent (STIL; Fremia; SKR) — exakt magnitud hedgad. Fusk-premissen svag: M motiverar återhållsamheten med behovet att först säkra systemet mot fusk, men de höga fusksiffrorna saknar robust stöd (Altermark).

Källor

Öppna analysen i den interaktiva vyn →

Fler analyser i socialpolitik