PolicyevidensAnalyserMigrationspolitik

Migrationspolitik · 5.1

Tillfälliga uppehållstillstånd och avskaffande av PUT

EvidensproblemTyp 1 · Fel instrument

Sedan 2016 är tillfälliga uppehållstillstånd huvudregel för skyddsbehövande — asylsökande som beviljas stanna. År 2026 föreslog regeringen att permanent uppehållstillstånd avskaffas helt. Men returneringsledet levererar inte. Och på integrationsmålet pekar forskningen snarare åt motsatt håll än reformen förutsätter.

Sakfrågan

Bakgrund. Fram till 2015 var permanenta uppehållstillstånd huvudregel. Efter det stora flyktingmottagandet hösten 2015 infördes den tillfälliga lagen 2016, som gjorde tidsbegränsade tillstånd till norm, och den ordningen fördes in i utlänningslagen vid 2021 års ändringar. Regeringen tog 2026 steget längre och föreslog att det permanenta uppehållstillståndet, PUT, avskaffas helt (prop. 2025/26:262).

Argumentet. Att osäkerheten om uppehållsstatus skapar ett tryck mot snabb självförsörjning och integration, och att den signalerar att Sverige inte är någon "asylmagnet".

Vad forskningen visar. Två led måste hållas isär.

Returneringsledet levererar inte. Delmis kunskapsöversikt (2025:9) finner mycket begränsad evidens för att värdlandets åtgärder ökar den frivilliga återvandringen. Tvärtom: bevarad legal status och möjlighet till återinresa ökar benägenheten att återvända. Det går alltså rakt emot mekanismen bakom att avskaffa permanenta tillstånd. Danska utfallsdata pekar åt samma håll, med få indragna tillstånd och lägre sysselsättning bland flyktingar efteråt.

Integrationsledet är mer sammansatt än posten tidigare skrev. Den danska reformen 2002 förlängde tiden fram till permanent tillstånd. Den ökade inskrivningen i formell utbildning, men förbättrade inte arbetsmarknadsutfallet, och en näraliggande studie av samma reform fann tvärtom minskad sysselsättning. Samtidigt finns en reservation på mekanismens första led: Jutvik & Robinson (2020) utnyttjar Migrationsverkets omläggning 2013 och finner att innehavare av tillfälliga tillstånd hade färre arbetslöshetsdagar och högre inkomst på kort sikt. 2025 års systematiska översikt tar upp det fyndet — och landar ändå i att tillfälligheten vidmakthåller en nackdel över tid, genom inlåsning i instegsjobb.

Varför tillfälligheten slår tillbaka på sikt. Den som bara har ett tidsbegränsat tillstånd vet inte om hen får stanna. Då blir det svårare att planera långsiktigt: att lägga år på språk och utbildning, att skaffa ett fast boende. Och för en arbetsgivare blir det svårare att våga anställa och lära upp någon som kanske måste lämna landet. På kort sikt kan osäkerheten mycket väl sporra — den som måste visa försörjning tar det jobb som finns. Det är just det Jutvik och Robinson mäter. Men det jobbet är ofta ett instegsjobb, och den som fastnar där halkar efter över tid. Översiktslitteraturen kallar det en rörlighetsfälla. Till det kommer en väldokumenterad psykisk påfrestning av att leva på osäkra villkor, särskilt för barn.

Varför står domen kvar när ett fynd talar emot den? Därför att fyndet och domen mäter olika saker. Jutvik och Robinson mäter det första ledet i kedjan: flyttar osäkerhet människor snabbare in i arbete? Där finns ett kortsiktigt ja. Domen gäller slutledet: leder det till varaktig integration, och till fler frivilliga återvändanden? Där pekar underlaget åt andra hållet. En dom kan alltså överleva ett motfynd utan att motfyndet göms — det får i stället precisera vad domen inte påstår. Det som ändrades i juli 2026 var därför inte graden, utan anspråksnivån: formuleringen ”saknar empiriskt stöd” höll inte hela vägen ned i mekanismen.

Mål, medel, mekanism

Mål
Snabbare självförsörjning och integration hos skyddsbehövande.
Medel
Tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel och avskaffat permanent uppehållstillstånd.
Mekanism
Osäker uppehållsstatus → starkare incitament att integreras snabbt.

Kriterier (K1–K6)

K1Målets tydlighetStarkt

Målet — snabb integration och självförsörjning — är tydligt och legitimt.

K2Mekanismens plausibilitetMedel

Incitamentsmekanismen är artikulerbar men svagt belagd; disincitamentseffekten är minst lika trolig.

K3Mål-medel-passformSvagt

Fel instrument: otrygghet försvårar snarare än främjar det integrationsmål medlet säger sig tjäna.

K4Direkt effektSvagt

Ingen belagd positiv effekt; dansk kvasievidens visar utebliven eller negativ sysselsättningseffekt.

K5Evidensens kvalitetMedel

Medel: samstämmiga resultat över flera länder och discipliner (ekonomi, socialmedicin, rättsvetenskap).

K6Bieffekter och systemeffekterSvagt

Dokumenterade skador: familjesplittring, ökad psykisk ohälsa, otrygghet för barn, rättssäkerhetsförluster.

Motivering

Det här är fel instrument (Typ 1): målet är reellt (K1 starkt), men medlet motverkar det. Domen bärs i första hand av returneringsledet, där effekten är uppmätt utebliven: Delmi (2025:9) finner mycket begränsad evidens för att värdlandsåtgärder ökar den frivilliga återvandringen, och att bevarad legal status tvärtom ökar återvändandebenägenheten. På integrationsmålet visar den enda kausalt undersökta motsvarigheten — den danska reformen 2002 — att förlängd osäkerhet inte förbättrade arbetsmarknadsutfallet, och i en näraliggande studie tvärtom minskade sysselsättningen. Anspråksnivån är i juli 2026 hedgad efter projektets egen granskning: mekanismens första led har kortsiktig motevidens (Jutvik & Robinson 2020), som 2025 års systematiska översikt engagerar och absorberar på målnivå.

Symbolen följer evidensen: de som driver reformen (M/SD/KD) kodas ✗, L hamnar på ~ (regeringsbärare med reservationer), och C/MP/V ✓ i linje med evidensen; S ~ (delar av den restriktiva linjen, men inte helhetsavskaffandet). ✗ mäter förhållandet till den empiriska integrationsevidensen — inte en dom över restriktiv migrationspolitik som värdeval.

Den bredare värdefrågan om hur stram migrationskontrollen bör vara hålls utanför evidensgraden och bärs som fältets grundavvägning (5.151). ✗ säger att just det här instrumentets integrationspremiss inte håller — inte att en ordnad migration saknar värde. Källbasen kompletterades i juli 2026 (Delmi 2025:9, Jutvik & Robinson 2020, 2025 års systematiska översikt); domen stod oförändrad. Positionerna omverifieras löpande mot riksdagen.se.

Värdedimensioner

K7 · Kontroll och signalvärde

Stramhet som mål i sig

Att en stram och tydlig migrationsordning har ett värde i sig — kontroll, förutsägbarhet, signal — är en legitim värdeposition, som prövas i fältets grundavvägning (5.151). Evidensen säger bara att integrationspremissen inte håller, inte att kontrollvärdet saknar tyngd.

K8 · Barn och familj

Vem otryggheten drabbar

Tillfälliga tillstånd lägger en långvarig otrygghet på barn och splittrade familjer — dokumenterat skadligt för utveckling och skolgång. Hur den kostnaden ska vägas mot kontrollvärdet är en värdeavvägning.

Mätlager

Evidensvalens
Lutar vänster
Konsensusstyrka
Medel

Evidensen (tillfällighet skadar integration på sikt; returneringsmålet levererar inte) talar mot restriktiva tillfälliga tillstånd; den evidensföljsamma linjen sammanfaller med C/MP/V. Anspråksnivån hedgad juli 2026 efter kompletterad källbas. Kodat blint mot parti.

Partipositioner

Grad = på påståendet, inte på partiet. Symbolen följer evidensen.

ModeraternaDriver avskaffandet av permanenta uppehållstillstånd (prop. 2025/26:262) och den tillfälliga ordningen som huvudregel, på en integrationspremiss — att tillfällighet skärper incitamenten — som den bäst stödda evidensen motsäger.
SverigedemokraternaMest pådrivande för en permanent tillfällig ordning och en minimalistisk skyddsnivå; vilar på samma integrations- och återvändandepremiss som forskningen inte stöder.
KristdemokraternaDel av 2022–2026 års regeringsunderlag och driver reformen; delar premissen att tillfälliga tillstånd stärker återvändande och incitament, vilket evidensen motsäger.
~LiberalernaBär reformen som regeringsparti men reserverar sig om rättssäkerhet och retroaktiv tillämpning; dessa förbehåll håller partiet på delad position.
CenterpartietI linje med evidensen att tillfällighet skapar otrygghet som försvårar integration; vill värna en mer förutsägbar tillståndsordning.
~SocialdemokraternaInförde den tillfälliga lagen 2016 och accepterar delar av den stramare ordningen, men står inte bakom ett fullständigt avskaffande av permanenta tillstånd — delad position.
MiljöpartietI linje med evidensen; lyfter särskilt barnrätts- och hälsoskadorna av utdragen otrygghet.
VänsterpartietI linje med evidensen; avvisar avskaffandet och förespråkar permanenta tillstånd som grund.

Källbelägg

Dansk reform 2002: förlängd tid till permanent tillstånd ökade utbildningsinskrivning (särskilt kvinnor/lågutbildade) men förbättrade inte arbetsmarknadsutfallet; närliggande studie fann minskad sysselsättning (Kilström m.fl. 2018; JOLE 43:2, 2025). Dokumenterade skador: familjesplittring under fleråriga perioder med ökad psykisk ohälsa (Röda Korset 2018); Advokatsamfundet kallar retroaktiv omvandling av PUT ”ett haveri för rättssäkerheten”; UNICEF: långvarig otrygghet skadar barns utveckling och skolgång. Returneringsledet: mycket begränsad evidens för att värdlandets åtgärder ökar frivillig återvandring; bevarad legal status och möjlighet till återinresa ökar tvärtom benägenheten att återvända, och danska utfallsdata visar få indragna tillstånd och lägre sysselsättning efteråt (Delmi 2025:9). Motevidens på mekanismens första led: innehavare av tillfälliga tillstånd hade färre arbetslöshetsdagar och högre inkomst på kort sikt efter Migrationsverkets omläggning 2013 (Jutvik & Robinson 2020, Comparative Migration Studies 8:44) — absorberas på målnivå av 2025 års systematiska översikt, som engagerar fyndet och ändå landar i inlåsning i instegsjobb. Evidensläge: samstämmigt på målnivå över flera länder och discipliner, med hedgad anspråksnivå på mekanismens första led.

Källor

Öppna analysen i den interaktiva vyn →

Fler analyser i migrationspolitik