Policyevidens→Analyser→Kriminalpolitik

Kriminalpolitik · 5.30

Generella straffskärpningar

EvidensproblemTyp 2 · Symbolpolitik

Straffreformen 2026 höjer den allmänna "repressionsnivån" — hur hårt samhället straffar över lag — brett. Men kriminologin är samstämmig: det är upptäcktsrisken, inte strafflängden, som avskräcker. Och Lagrådet avstyrkte hela paketet.

Sakfrågan

Bakgrund. Straffreformen 2026 (prop. 2025/26:218, beslutad i riksdagen den 15 juni 2026) höjer den allmänna repressionsnivån brett: ett femtiotal skärpta straffskalor, en fördubblad straffskala vid flerbrott, dubbla straff för brott begångna i kriminella nätverk och livstid vid upprepade grova brott.

Argumentet. Regeringens motiv är att hårdare straff avskräcker, oskadliggör och ger brottsoffren upprättelse — en "höjd allmän repressionsnivå" som ska återspegla brottens allvar.

Positioner. M och KD driver, L och SD stödjer; MP och V är motståndare, medan C och S kodas ~ per förslagspunkt. Reformen antogs trots att Lagrådet avstyrkte den i sin helhet.

Certainty, inte severity — vad menas? Kriminologins kanske mest robusta enskilda fynd brukar sammanfattas i just de orden: det är certainty, sannolikheten att åka fast, som avskräcker — inte severity, hur långt straffet blir. Mekanismen är begriplig från vardagen: den som överväger ett brott påverkas av risken att bli upptäckt här och nu, medan skillnaden mellan sex och åtta års fängelse ligger så långt bort — och är så osäker att den ens blir aktuell — att den väger lätt i stunden. Därför kan man höja strafflängderna kraftigt utan att avskräckningen rör sig nämnvärt; flaskhalsen sitter i uppklaringen, inte i strafftabellen. Det är också dit nedgången i skjutningar brukar tillskrivas: polisens arbetssätt och uppklaring, inte straffskärpningarna, som dessutom trädde i kraft senare.

Mål, medel, mekanism

Mål
Mindre brottslighet — färre brott genom avskräckning och oskadliggörande — samt upprättelse för brottsoffer.
Medel
Generellt höjda straffnivåer (straffets svårhet och längd) över ett brett spektrum av brott.
Mekanism
Längre straff avskräcker och inkapacinerar → färre brott och färre återfall.

Kriterier (K1–K6)

K1Målets tydlighetMedel

Målet (mindre brott, upprättelse) är legitimt men delvis normativt.

K2Mekanismens plausibilitetSvagt

Det verksamma i avskräckning är upptäcktsrisken (certainty), inte straffets längd (severity) — Nagin 2013; Durlauf & Nagin 2011.

K3Mål-medel-passformSvagt

Höjd severitet är fel hävstång: den biter varken på impuls-/gängbrott eller planerade brott i nämnvärd grad.

K4Direkt effektSvagt

Största metaanalysen (Petrich m.fl. 2021, 116 studier): frihetsberövande har null eller svagt kriminogen effekt på återfall; Lagrådet fann inget belägg för mer än en möjlig marginell minskning.

K5Evidensens kvalitetStarkt

Ovanligt stark och samstämmig kriminologisk forskning; Lagrådet, Brå, SU och Åklagarmyndigheten kritiska.

K6Bieffekter och systemeffekterSvagt

Kriminalvårdens tredubbling av platser till 2034, med ~30 % lägre bemanningstäthet, tränger undan det återfallsförebyggande innehållet (RiR 2024:13).

Motivering

Kriminologisk forskning är ovanligt samstämmig: det är upptäcktsrisken ("certainty") och inte strafflängden ("severity") som avskräcker (K2/K3 svagt), och ett frihetsberövande har en obefintlig eller till och med svagt brottsdrivande ("kriminogen") effekt på återfall jämfört med icke frihetsberövande påföljder (K4 svagt; Petrich m.fl. 2021, en sammanställning av 116 studier). Lagrådet, som granskade det beslutade paketet, avstyrkte det i sin helhet och fann inget belägg för mer än en möjligen marginell minskning av brottsligheten. Eftersom den primärt avsedda mekanismen är uppmätt frånvarande, inte bara obeforskad, och evidensen stark (K5), blir slutsatsen evidensproblem — symbolpolitik, alltså, inte enbart svag evidens.

"Inkapacitering" — att brott förhindras helt enkelt genom att den dömde sitter inlåst — förtjänar en symmetrisk behandling: den förhindrar reellt brott under själva inlåsningen, och det får inte förnekas. Men Statskontoret konstaterar att nettoeffekten är begränsad och osäker, och att den kan motverkas av en ökad återfallsrisk efter långa straff — den reella deleffekten lyfter alltså inte domen. Och skjutningsnedgången 2022→2025 föregår reformens ikraftträdande och tillskrivs polisens arbetssätt och uppklaring, inte straffskärpningarna.

Domen gäller straffskärpningarnas mätbara effekt på brottsligheten, inte brottsoffers rätt till upprättelse (K7) — ett legitimt värde som ramverket inte avgör. Bevisbördan följer reformens egna effektanspråk.

Värdedimensioner

K7 · Upprättelse

Straffet som moraliskt svar

Att straffet ska återspegla brottets allvar och ge brottsoffren upprättelse är ett legitimt, delvis moraliskt värde. Men det avgör inte effektfrågan: när syftet uttryckligen är mindre brott prövas det anspråket empiriskt — och effekten uteblir.

K8 · Proportionalitet och ekvivalens

Hur brott vägs mot varandra

En bred höjning av straffnivån väcker frågor om proportionalitet och ekvivalens som också Lagrådet lyfte — hur olika brott ska vägas mot varandra är ett normativt val, inte ett empiriskt utfall.

Mätlager

Evidensvalens
Lutar vänster
Konsensusstyrka
Stark
Motevidens sedan
2013

Evidensslutsatsen — att straffets svårhet/längd inte avskräcker (det verksamma är upptäcktsrisk) och att frihetsberövande inte minskar återfall — kodades blint mot partierna (Steg 6c). Robust motevidens fanns sedan 2013 (Nagin).

Räkning enligt Kodbok v2.1 (2026-07-24): etiketten omtvistad prövades först och uppfylldes inte — noll räknebara studier talar för medlet på huvudutfallet, och oenigheten ligger i bieffekt- och nettoledet (remissyttranden utan egen empiri). I huvudutfallets riktning finns en systematisk översikt (Petrich m.fl. 2021, 116 studier och 959 effektstorlekar) samt Nagin-syntesen, konservativt räknad som en enhet. Regelutfall stark, ingen ventil.

Partipositioner

Grad = på påståendet, inte på partiet. Symbolen följer evidensen.

✗ModeraternaDrivande. Prop. 2025/26:218 / bet. JuU42 (bifall 15 juni 2026); motiverar blandat — ”viss brottsreducerande effekt” plus upprättelse och proportionalitet.
✗SverigedemokraternaStödjande. Prop. 2025/26:218; kammaranförande om ”straffskärpningar som ger effekt”.
✗KristdemokraternaDrivande. Prop. 2025/26:218 / bet. JuU42 (2026).
✗LiberalernaStödjande. Prop. 2025/26:218 / bet. JuU42 (2026), regeringsbärare.
~CenterpartietPosition per förslagspunkt; verifieras mot JuU42-voteringen löpande.
~SocialdemokraternaPosition per förslagspunkt; verifieras mot JuU42-voteringen löpande.
✓MiljöpartietMotståndare. Motion 2025/26:4114: regeringen visar ingen brottsreducerande effekt; ”straffpopulism”.
✓VänsterpartietMotståndare. Internationell forskning: svagt samband; förordar sociala investeringar.

Källbelägg

Prop. 2025/26:218 / bet. 2025/26:JuU42 (riksdagen 15 juni 2026): ~50 skärpta straffskalor m.m. Lagrådet avstyrkte lagförslagen i sin helhet — bristande beredning, ifrågasatt proportionalitet, inget belägg för mer än en möjlig marginell minskning. Petrich m.fl. 2021 (Crime and Justice 50; 116 studier, 959 effektstorlekar): frihetsberövande null/svagt kriminogent på återfall. Skjutningarna föll 391 (2022) → 158 (2025), men nedgången föregår reformen och tillskrivs polisens arbetssätt/uppklaring (Brå).

Källor

Öppna analysen i den interaktiva vyn →

Fler analyser i kriminalpolitik