Policyevidens→Analyser→Kriminalpolitik

Kriminalpolitik · 5.3

Visitationszoner (säkerhetszoner)

EvidensproblemTyp 2 · Symbolpolitik

Polisen ges rätt att kroppsvisitera personer och genomsöka fordon utan konkret brottsmisstanke inom geografiskt avgränsade och tidsbegränsade zoner — så kallade säkerhetszoner. Riksdagen antog förslaget den 10 april 2024 med minsta möjliga marginal, 151 mot 148, och det är i kraft sedan den 25 april 2024. Frågan skär rakt genom blockgränsen, och en av oppositionens nej-röster har sedan dess svängt.

Sakfrågan

Bakgrund. Sverige har under ett decennium haft en hög nivå av dödligt gängvåld — skjutningar och sprängningar, koncentrerade till utsatta områden. Trycket på nya och synliga polisverktyg har därför varit stort.

Vad som föreslås. I sin starkaste form är det ett underrättelsestyrt och tidsbegränsat verktyg — alltså ett som utlöses av polisens egen lägesbild, inte av en enskild misstanke: en zon på högst två veckor som låter polisen arbeta brottsförebyggande i ett avgränsat område där det finns en påtaglig risk för skjutning eller sprängning i en pågående gängkonflikt, i syfte att bryta våldsspiraler och hämndaktioner. Verktyget regleras i 22 a–22 f §§ polislagen (Ds 2023:31 → prop. 2023/24:84 → SFS 2024:200).

Drivande. Tidökoalitionen — M, SD och KD som drivande, L som stödjande. Oppositionen (C, S, MP och V) röstade nej i april 2024.

Vad säger den utländska parallellen? Det närmaste man kommer ett facit finns i England, där polisen sedan länge har en nästan identisk befogenhet, den så kallade Section 60: rätten att visitera utan konkret misstanke inom ett utpekat område under en begränsad tid. Efter årtionden av användning och utvärdering är bilden tydlig — någon mätbar effekt på våldsbrotten går inte att belägga. Det är den avgörande skillnaden mot ett verktyg som helt enkelt är oprövat: här har man mätt, och det man mätt är en frånvaro av effekt. Att en åtgärd låter rimlig — fler vapen upptäcks, alltså borde färre bäras — räcker på så sätt inte, om den kedjan inte syns i utfallet när man väl räknar.

Mål, medel, mekanism

Mål
Färre skjutningar och sprängningar i utsatta områden — konkret och mätbart.
Medel
Visitation utan konkret brottsmisstanke inom tidsbegränsade, geografiskt avgränsade zoner.
Mekanism
Höjd upplevd visitationsrisk → minskat vapenbärande → färre skjutningar (avskräckning).

Kriterier (K1–K6)

K1Målets tydlighetStarkt

Målet — färre skjutningar och sprängningar — är konkret och mätbart.

K2Mekanismens plausibilitetMedel

Avskräckning är teoretiskt rimlig — men bara om visitationsrisken upplevs som tillräckligt hög.

K3Mål-medel-passformSvagt

Skjutningar sker i gängmiljö där visitationsrisk redan vägs in; polisforskare (Estrada, SU) bedömer befintliga befogenheter som tillräckliga.

K4Direkt effektSvagt

Engelska Section 60 (nära identisk befogenhet) visar ingen mätbar minskning av våldsbrott; utredningen själv: ”effektivitetsvinsten bedöms vara begränsad”.

K5Evidensens kvalitetStarkt

Flera oberoende Section 60-studier över tid (London 2004–2014) plus svenska förstahandsutvärderingar; internationell forskningskonsensus är tydlig.

K6Bieffekter och systemeffekterSvagt

Dokumenterad etnisk profilering och erosion av polisförtroende — som i sig är en förutsättning för effektiv brottsbekämpning.

Motivering

Målet är verkligt och mätbart (K1 starkt) och avskräckningsmekanismen i sig teoretiskt rimlig (K2 medel) — men den rimligheten får inte lyfta domen. Det avgörande ligger i K3–K4: skjutningar sker i en miljö där risken att bli visiterad redan är inräknad, de befintliga befogenheterna bedöms räcka, och den nära identiska engelska Section 60-befogenheten uppvisar ingen mätbar effekt på våldsbrott. Det handlar alltså om en uppmätt frånvaro av effekt, inte bara en omätt — och eftersom evidensen dessutom är stark och samstämmig (K5 starkt) blir slutsatsen evidensproblem, inte enbart svag evidens. Kombinationen av en rimlig mekanism och en väl belagd nolleffekt är själva signaturen för symbolpolitik (Typ 2), och bieffekterna (K6 svagt: "profilering" — att kontrollerna i praktiken styrs av utseende snarare än misstanke — och eroderat förtroende) kan dessutom motverka det egentliga målet.

Eftersom förslaget är evidenssvagt följer symbolen evidensen: de som driver eller operativt accepterar verktyget (M, SD, KD och L samt S) kodas ✗, och de som avvisar det (C, MP och V) ✓. Socialdemokraternas ✗ är särskilt värt att förklara — partiets uttalade linje, att en storskalig zon skulle förhindra sprängningar, saknar effektstöd och vilar inte på någon öppet redovisad värdepremiss, varför den kodas som empiriskt i otakt (✗, inte ~).

Detta säger inte att gängvåldet skulle vara ett oviktigt problem, eller att polisen inte behöver verktyg — bedömningen gäller just det här instrumentets mätbara effekt på sitt uttalade mål. Omvänt är oppositionens ✓ inget betyg på dess kriminalpolitik i stort, bara att dess hållning i just denna fråga sammanfaller med evidensen. Bedömningen är tidsbunden (juni 2026); en ännu opublicerad utvärdering vid Malmö universitet pågår.

Värdedimensioner

K7 · Proportionalitet

Intrång utan påvisad nytta

Att visitera utan konkret misstanke är ett betydande intrång i den personliga integriteten. När den direkta nyttan är begränsad eller utebliven blir avvägningen särskilt problematisk — men om ett sådant ingrepp ändå kan accepteras är en värderingsfråga, inte ett empiriskt utfall. Evidensläget i K4 och K6 är däremot direkt relevant för den avvägningen.

K8 · Fördelning

Kostnaderna faller på redan utsatta

Intrånget, och känslan av att ständigt vara misstänkt, faller geografiskt på dem som bor i utsatta områden — samma grupper som redan bär huvuddelen av brottslighetens kostnader. Forskningen om "profilering" visar genomgående att minoriteter och unga män kontrolleras oproportionerligt ofta. Om det är acceptabelt är en politisk värdering — men frågan måste ställas öppet.

Mätlager

Evidensvalens
Lutar vänster
Konsensusstyrka
Stark
Motevidens sedan
2018

Kodat blint mot partipositionerna (Steg 6c) — evidensslutsatsens riktning bestäms innan partierna vägs in. Robust motevidens (Section 60) fanns redan 2018, före den svenska lagen.

Partipositioner

Grad = på påståendet, inte på partiet. Symbolen följer evidensen.

✗ModeraternaDrivande. Röstade ja och står bakom zonerna. Prop. 2023/24:84 / bet. 2023/24:JuU13 / SFS 2024:200 (votering 10 apr 2024, 151–148).
✗SverigedemokraternaDrivande (Tidöstödparti); drev säkerhetszonerna. Ja 10 apr 2024 (bet. JuU13).
✗KristdemokraternaDrivande. Prop. 2023/24:84 / SFS 2024:200; ja 10 apr 2024.
✗LiberalernaStödjande (Tidökoalitionen). Röstade ja 10 apr 2024.
✓CenterpartietMotståndare. Röstade nej 10 apr 2024; KU-anmälde justitieministern tillsammans med MP.
✗SocialdemokraternaRöstade nej i april 2024 men svängde i januari 2025: krävde efter en sprängningsvåg en storskalig säkerhetszon över hela södra Stockholm (”nu är det detta verktyg som finns”). Kodas ✗ — operativ acceptans som vilar på samma svaga effektpremiss som fäller 2022–2026 års regeringssida, utan namngiven K7/K8-grund. Linjen är rörligast av alla och flaggad för löpande verifiering mot riksdagen.se.
✓MiljöpartietMotståndare. Röstade nej 10 apr 2024; KU-anmälde justitieministern tillsammans med C.
✓VänsterpartietMotståndare. Röstade nej 10 apr 2024.

Källbelägg

Röstutfall 151–148, votering 10 apr 2024 (riksdagsprot. 2023/24:95); i kraft 25 apr 2024 (SFS 2024:200). Fem säkerhetszoner sedan ikraftträdandet, endast en under 2025 (Polismyndighetens redovisning 2025). Section 60, London 2004–2014: effekten ”marginell i bästa fall”, ingen statistiskt signifikant förändring (Tiratelli m.fl. 2018). Etnisk disproportion omkring 7× (Home Office; högre under S60).

Källor

Öppna analysen i den interaktiva vyn →

Fler analyser i kriminalpolitik