Policyevidens→Analyser→Vård och sjukförsäkring

Vård och sjukförsäkring · 5.29

Privata sjukvårdsförsäkringar som systemlösning

Svag evidensTyp 3

Avlastar privata sjukvårdsförsäkringar den offentliga vården genom att flytta patienter till privat vård? Eller ökar de framför allt den totala vårdkonsumtionen?

Sakfrågan

Bakgrund. Frågan gäller privata sjukvårdsförsäkringar — tilläggsförsäkringar — som en systemlösning, alltså antagandet att de avlastar den offentligt finansierade vården.

Argumentet. Att den som har en privat försäkring söker sig till privat vård och därmed minskar trycket på den offentliga.

Vad forskningen visar. Samma systemblindhet som för nätläkarna. En registerstudie på hela den svenska befolkningen finner att en tilläggssjukförsäkring ökar den totala vårdkonsumtionen med omkring 23 procent — den offentliga inräknad — i stället för att patienten byter från offentlig till privat vård. Ungefär två tredjedelar av merkonsumtionen sker i den offentligt finansierade vården, så den offentliga belastningen minskar inte. Logiskt på individnivå, men kontraproduktivt på systemnivå.

Varför minskar inte det offentliga trycket? Tanken bakom argumentet är enkel: varje patient som går till en privat mottagning är en patient mindre i den offentliga kön. Men det förutsätter att försäkringen flyttar vård från det ena spåret till det andra. Det studien ser är något annat — att den till stor del lägger till vård. Den försäkrade söker oftare, och en betydande del av den extra vården landar ändå i det offentliga systemet, dit remisser, provsvar, röntgen och uppföljning ofta leder tillbaka. På så sätt kan en försäkring som var tänkt att lätta på trycket i stället bidra till att öka det — samma mönster som hos nätläkarna, fast på en annan del av kartan.

Mål, medel, mekanism

Mål
Avlasta den offentliga vården och korta köer.
Medel
Privata sjukvårdsförsäkringar (ofta arbetsgivarbetalda).
Mekanism
Försäkrade söker privat vård → lägre belastning på offentlig vård.

Kriterier (K1–K6)

K1Målets tydlighetMEDEL
K2Mekanismens plausibilitetMEDEL
K3Mål–medel-passformSVAGT
K4Direkt effektSVAGT
K5Evidensens kvalitetMEDEL
K6Bieffekter och systemeffekterSVAGT

Motivering

Svag evidens (Typ 3 — systemblindhet). Seim m.fl. (Stockholms universitet, LSE och Göteborgs universitet, 2025–2026) följer svenska arbetstagare och finner att de privatförsäkrade ökar sin totala sjukvårdskonsumtion — den offentliga inräknad — i stället för att flytta från offentlig till privat vård; den offentliga belastningen minskar alltså inte. Mekanismen är logisk för den enskilde men kontraproduktiv på systemnivå — samma mönster som hos nätläkarna (5.11). Ett förbehåll: studien är (per 2026) ännu ett working paper, alltså inte färdiggranskad forskning, och de redovisade effekterna är genomsnittliga.

Värdedimensioner

K7 · Valfrihet vs. jämlik vård

Två vårdköer

Privata försäkringar ger valfrihet och en snabbare tillgång för de försäkrade, men reser samtidigt en fördelningsfråga: om vård ska prioriteras efter betalningsförmåga snarare än efter behov. Det är ett värdeval som evidensen inte avgör.

Mätlager

Evidensvalens
Lutar vänster
Konsensusstyrka
Medel

Evidensen lutar vänster mot avlastningspåståendet (systemeffekten är ökad snarare än minskad belastning); värdedimensionen (valfrihet) kvarstår separat. Working paper-status noteras. Kodat blint mot parti.

Partipositioner

Grad = på påståendet, inte på partiet. Symbolen följer evidensen.

✗ModeraternaFramhåller att privata försäkringar avlastar den offentliga vården — mot evidensen att de ökar den totala konsumtionen.
✗SverigedemokraternaDelar avlastningspåståendet — mot evidensriktningen.
✗KristdemokraternaDelar avlastningspåståendet.
✗LiberalernaDelar avlastningspåståendet.
~CenterpartietNyanserad hållning — delad position.
✓SocialdemokraternaKritisk mot privatförsäkringar — i linje med att de inte avlastar.
✓MiljöpartietKritisk mot privatförsäkringar — i linje med evidensen.
✓VänsterpartietKritisk mot privatförsäkringar — i linje med evidensen.

Källbelägg

Total konsumtion stiger, även offentlig: en tilläggssjukförsäkring ökar den totala vårdkonsumtionen med omkring 23 procent (sjukhusinläggningar, kirurgi, läkemedel; primärvårdsbesök faller), och ungefär två tredjedelar av merkonsumtionen sker i den offentligt finansierade vården — belastningen minskar inte (Palme, Seim, Spinnewijn & Wikström 2026, CEPR DP21502).

Källor

Öppna analysen i den interaktiva vyn →

Fler analyser i vård och sjukförsäkring